Frågor och svar om folkinitiativ

Måste man registrera folkinitiativet?

SVAR: Det är inte nödvändigt. Det finns inget sådant krav i lagen. Vår motpart, Regionen Jämtland Härjedalen, var helt ointresserade av att vi skulle göra det, men vi gjorde det som en nyttig del av förberedelseprocessen att göra det ändå. Vi skickade in en begäran om registrering av folkinitiativet att börja vid ett datum en bit fram i tiden som vi angav, och om att få en kontaktperson i ärendet, vilket blev handläggaren, regionjuristen.

Då bokade vi upp ett möte med honom före registreringsdatumet. Det var bra. Då fick vi lite nya aspekter, även om vi inte ändrade initiativets syfte. Vi protokollförde mötet, för att kunna visa att vi hade gett regionen möjligheter att komma med synpunkter.

Behöver man begära ett samtycke enligt personuppgiftslagen, PUL, från dem som ska skriva under?

SVAR: Vi hade en formulering om PUL eftersom vi hade planerat att stansa uppgifterna i excel, och i så fall är det nödvändigt. Men det var för mycket jobb. Jag avråder. Om man bara ska samla ihop blanketterna, utan att göra en databas, behöver man inte ha några formuleringar om PUL. Det är bara att köra på.

Måste undertecknarna skriva sitt personnummer?

SVAR: Det enkla svaret är ja. I praktiken är det dock möjligt att komplettera ofullständiga personnummer och adresser i efterhand, till exempel genom en webbtjänst som www.upplysning.se. Det bästa är förstås att undertecknarna skriver sitt personnummer själva, även om många tyvärr har en omotiverad rädsla för att lämna sådana uppgifter.

Är det inte risk för att en folkomröstning kommer att bli oseriös?

SVAR: Folkinitiativ och folkomröstning är demokratiska verktyg. De innehåller i sig själva ingen garanti för att sakfrågan tar en seriös vändning utifrån det egna perspektivet. Det gäller för övrigt i lika hög grad fria allmänna val, fria medier och fri utövning av politik, religion etcetera. All frihet har sina missbruk, men bör inte fördömas utifrån detta – lika lite som vi hugger av oss handen efter att någon gång gjort något misslyckat eller omoraliskt med den.

Vem kan lansera ett folkinitiativ?

Svar: Alla röstberättigade i en kommun eller ett landsting, dvs. alla invånare som också får rösta i kommun- och landstingsvalen. Det finns inte några specifika regler för om hur arbetet med att lansera ett folkinitiativ ska gå till. Det kan vara en enskild medborgare eller en mindre grupp av personer, som organiserar och koordinerar ett folkinitiativ. Det är upp till initiativtagarna att avgöra vilka som ska ansvara för kontakterna gentemot förvaltning, fullmäktige, media och allmänhet. Juridiska personer (som organisationer, företag) kan dock inte vara initiativtagare.

Vad händer om ett folkinitiativ väcks i en fråga, där fullmäktige redan har tagit ett beslut?

Det förstärkta folkinitiativet är i första hand ett pro-aktivt verktyg för medborgarna att bli delaktiga i beslutsprocessen. Det vill säga att folkinitiativ i första hand bör ta upp nya frågor och lägga egna förslag. Samtidigt kan det naturligtvis inte uteslutas att folkinitiativ väcks som en reaktion på en fråga som diskuteras i fullmäktige. Det finns inte heller något hinder mot att väcka ett folkinitiativ i en fråga där beslutet redan verkställts – eller för fullmäktige att säga ja till att genomföra en sådan folkomröstning. Även när fullmäktige tar ställning till ett sådant initiativ krävs dock en kvalificerad majoritet för att nej till att genomföra en folkomröstning – t ex om man anser att initiativet kommer för sent för att kunna påverka en fråga.

Sannolikt kommer färre ”retroaktiva” folkinitiativ att väckas om kommunen eller landstinget har en aktiv dialog med medborgarna och kontinuerligt inhämtar deras synpunkter i olika frågor – och till färre folkinitiativ överhuvud taget.

På vilket sätt kan namnen samlas in?

Enligt gällande lagstiftning kan namnunderskrifter endast samlas in med den traditionella pappersmetoden. Det är alltså inte möjligt att samla in namnunderskrifter via internet. Namnunderskrifter kan annars samlas in var som helst och när som helst inom sex månader innan det att folkinitiativet har lämnats in till kommunens/ landstingets förvaltning. Den som skriver på ska förutom namnunderskrift och uppgift om datum för undertecknandet ange förnamn, efternamn, adress och sitt tiosiffriga personnummer. På detta sätt så har kommunen eller landstinget möjlighet att kontrollera att undertecknarna har rätt att delta i initiativet och att inte samma person skriver sitt namn flera gånger. Rent praktiskt kan detta ske genom stickprovskontroller.

Vem formulerar frågan vid en folkomröstning?

När ett folkinitiativ leder till en folkomröstning så är det fullmäktige som ska besluta om den fråga som ska ställas till de röstberättigade och om hur svarsalternativen ska formuleras. Folkomröstningen ska ses som ett led i beredningen av ett ärende. Det är därför viktigt att röstsedlarna utformas så att den fråga som väckts genom folkinitiativet också besvaras vid omröstningen. Det är lämpligt att samråda med företrädare för initiativtagarna och söka komma överens om frågeformuleringar som är enkla att förstå och besvara för de röstande och om svarsalternativ vars innebörd är enkla att tolka inför den fortsatta beslutsprocessen.

Vilka frågor kan tas upp genom ett folkinitiativ?

Ett folkinitiativ kan ta upp exakt samma frågor som fullmäktige. Det betyder att frågorna måste ligga inom den kommunala kompetensen och var sådana kommunala frågor som kan beslutas av fullmäktige. Det betyder vidare att frågor som enligt lagstiftning tillkommer en kommunal nämnd inte kan bli föremål för folkomröstning men däremot frågor som fullmäktige beslutat delegera till nämnden. Fullmäktige får naturligtvis inte heller fatta beslut som skulle strida mot grundläggande mänskliga rättigheter eller gällande lagstiftning i övrigt – vilket utesluter folkomröstning utifrån folkinititiv med sådan innebörd. Beslut om att avslå folkinititiv som inte uppfyller lagens krav fattas av fullmäktige med enkel majoritet. Fullmäktige kan också avslå ett folkinititiv som rör en fråga där man inte är formellt förhindrad att fatta beslut men där det av olika skäl är olämpligt att genomföra en folkomröstning. Det kan till exempel handla om anställningsärenden eller om enskilda personer skulle uppleva en folkomröstning som kränkande. I sådana fall krävs dock två tredjedels majoritet för att avslå initiativet. Fullmäktige ska säga nej till ett folkinitiativ om en fråga som ligger utanför den kommunala kompetensen – t ex om rovdjursjakt eftersom ett sådant beslut inte fattas i kommunen. Däremot kan t ex ett initiativ väckas om att kommunen riktar en skrivelse till regering eller riksdag i en sådan fråga. I sådana fall är det särskilt viktig att man är tydlig när frågan formuleras så att inte medborgarna ges uppfattningen att det slutliga avgörandet ligger i kommunens händer.

Vad kostar ett folkinitiativ och vem bär dessa kostnader?

Initiativtagarna ansvarar för arbetet med att formulera ett folkinitiativ och att samla tillräckligt med stöd för att det ska kunna leda till en folkomröstning. Kostnaderna för att bereda det ärende som väcks genom initiativet kan variera men generellt är det själva folkomröstningen som kostar. Här är det stor skillnad om folkomröstningen genomförs i anslutning till ett allmänt val, ett val till Europaparlamentet eller en nationell folkomröstning eller om den genomförs vid ett annat tillfälle. I det första fallet handlar det om kostnader för information inför omröstningen och upptryckning av röstsedlar. I det senare fallet handlar det om kostnaderna för att genomföra ett val med röstlängder, röstkort, röstsedlar, vallokaler, valförrätare, eventuell förtidsröstning o.s.v. Det är kommunen respektive landstinget som ansvarar för kostnaderna för att genomföra en folkomröstning även om kommunernas valnämnder ansvarar för genomförandet. Lagen om kommunala folkomröstningar innehåller detaljerade bestämmelser om vad som ska iakttas vid genomförandet.

När ska folkomröstningen genomföras?

En folkomröstning ska hållas inom skälig tid. Det finns praktiska och ekonomiska fördelar med att hålla en folkomröstning i samband med allmänna val och framför allt gynnas valdeltagandet av detta. Men om en fråga väcks tidigt under en mandatperiod kan det vara orimligt att avvakta nästa allmänna val för att genomföra folkomröstningen. Det är fullmäktige som avgör tidpunkten för folkomröstningen med hänsyn till hur omständigheterna ser ut.

Finns det risk för att den representativa demokratin försvagas genom det förstärkta folkinitiativet och ett stort antal folkomröstningar på lokal och regional nivå?

När grundlagsutredningen föreslog att folkinitiativet skulle förstärkas ansåg man att det var värdefullt för den lokala demokratin att möjligheten för en grupp kommun- eller landstingsmedlemmar med tyngd kunde framföra sina uppfattningar även mellan valen. Folkinitiativet skulle kunna föra in medborgarna i den politiska processen och erbjuda dem en kanal för direkt påverkan inom ramen för det representativa systemets beslutsformer. På så sätt skulle folkinitiativet bidra till att förena deltagardemokratin med den representativa demokratin. Riksdag och regering instämde senare i denna bedömning. Det hindrar inte att folkinitiativet också kan innebära risker av olika slag eller att ett i grunden positivt instrument missbrukas. Det är därför viktigt att följa utvecklingen och att lära av såväl positiva som negativa erfarenheter som kommer fram under de närmaste åren. Det är också viktigt att fortsätta med att utveckla andra former för medborgardialog som tillsammans med det nya folkinitiativet kan skapa goda förutsättningar för medborgarnas inflytande.

Måste fullmäktige följa ett folkomröstningsbeslut?

Formellt sett behöver de inte det. Till skillnad från allmänna val är lokala och regionala folkomröstningar endast ”rådgivande”. I praktiken har dock sedan slutet av 1980-talet folkomröstningsresultat så gott som alltid följts. Samtidigt är det fullmäktige som måste ta ansvar för det beslut som ska fattas och värdera utfallet av folkomröstningen. Ofta är det möjligt för ledamöterna att redan inför en folkomröstning deklarerar om de tänker respektera ett majoritetsbeslut i folkomröstningen och även ge en förklaring om de inte är beredda att göra en sådan utfästelse. Men det kan också finna situationer där man vill avvakta utfallet. En faktor som kan tänkas påverka ledamöternas ställningstagande är valdeltagandet. I en del länder finns så kallade korumregler, dvs. bestämmelser om att det ska krävas ett visst deltagande för att resultatet ska bli giltigt. Ett motiv för att regering och riksdag valde att inte införa sådana regler är att kommunala folkomröstningar är rådgivande och att ledamöterna faktiskt kan ta hänsyn till deltagandet när man värderar resultatet. En annan faktor är hur folkomröstningens frågeställning hänger samman med andra frågor och om utfallet i omröstningen skulle få konsekvenser som de röstande inte kunnat överblicka. Innebär t ex ett nej till nedläggning av en skola (kanske med ett lågt valdeltagande utanför den berörda kommundelen) att en annan skola måste läggas ned? Innebär ett ja till en skattesänkning att kommunen måste genomföra tuffa besparingsåtgärder som inte diskuterats? Det finns fler exempel på hur en folkomröstning i vissa situationer enbart ger svar på en delfråga utryckt ur sitt ekonomiska eller verksamhetsmässiga sammanhang. Därför kan en folkomröstning utifrån ett folkinitiativ behöva kompletteras med en omröstning om ett ”motalternativ” som kommunfullmäktige lanserar eller med en medborgardialog som kan bidra till en allsidig och nyanserad bild av medborgarnas åsikter. Oavsett hur fullmäktiges ledamöter förhåller sig till en folkomröstning är det angeläget att man är tydlig och motiverar sitt ställningstagande – särskilt om man inte följer utslaget.